|
Nya vattenskoterförordningen bryter mot EU-regler
Förordningen är redan nu ogiltig
Regeringens försök att förbjuda vattenskotrar ser ut att misslyckas igen. Den 10 juni
meddelades att det allmänna förbudet mot vattenskoterkörning upphävts och att en
ändrad text med en ny skoterdefinition träder i kraft den 15 juli i år. Men den nya
texten bryter redan mot gällande EU-bestämmelser på minst tre punkter och är därför
ogitlig.
Den nya lagen som träder i kraft den 15 juli strider mot
• EUs bestämmelser om fri rörlighet för varor,
• EUs fritidsbåtdirektiv, som säger att de produkter som är godkända inom EU får fritt
marknadsföras och tas i bruk inom medlemsländerna,
• EUs procedurregler, som innebär att sådana här inskränkande lagar inte får antas av
EUs medlemsländer förrän efter en frysningsperiod om 3+3 månader.
Dessutom visar sig påståendet om upphört allmänt förbud vara en bluff för att lura
allmänheten och EU- kommissionen.
Ogiltigt i EU
Förbudet mot vattenskoteråkning infördes redan 1994, sedan många redan skaffat
sådana farkoster. Regeln anmäldes till EU-kommissionen såsom ett förbud mot ”Jet-
ski”, vilket är ett varumärke för små enmansskotrar som närmast är ett badredskap
och flyter endast i planingsfart. Dessa hade mött visst motstånd inom EU, och anmälan
föranledde inga protester.
Efter två år preciserades det svenska förbudet till att avse vattenskotrar som enligt
allmänt språkbruk inte kan betecknas som båtar, och ett par domstolar fastslog att de
större vattenskotrar som flyter vid stillaliggande därför inte omfattas. Men det var inte
vad myndigheterna hade tänkt sig, och både riksåklagaren och naturvårdsverket
begärde ny lagstiftning för att definitivt stoppa vattenskotrarna.
Förslag till utökat förbud kom dock inte förrän 2003 och fick formen av en ny definition.
Förslaget var anpassat till EU-direktivet som inte undantog båtar, och man räknade inte
med några svårigheter vid anmälan till EU-kommissionen. Men nu invände både
kommissionen och Finland att generellt förbud mot ”båtskotrar” blir ett handelshinder i
strid mot EU-fördraget.
De svenska myndigheterna svarade inte på över ett år men nedkom härom dagen
plötsligt med den nya texten, där skoteråkning tillåts i allmän farled och på platser som
länsstyrelsen kan anvisa. Så menade man sig ha tillmötesgått kritiken mot det
generella förbudet.
Grov bluff
I själva verket är det tvärtom. Allmän farled är bara vissa leder i landet, främst avsedda
för nyttotrafik och där fritidstrafik motverkas. Det är till dessa ca 300 leder i landet som
vattenskotrarna hänvisas. Inte heller den angivna länsstyrelsedispensen kan
annat än undantagsvis ge rätt att ens köra på eget vatten eller nå sin egen strand eller
brygga. Till och med havet anser sig förordningen kunna avstänga för skotertrafik trots
att Sverige är folkrättsligt skyldigt att tillåta genomfart där!
Påståendet om upphört förbud är en bluff ägnad att stilla kritik. Inför EU-
kommissionen vill man påskina ett befintligt förbud som mildrats och inte behöver
notifieras EU eller övriga medlemsstater. Men de ”båtskotrar” som nu hänvisas till vissa
områden har faktiskt hittills haft fri åkning. Enligt den nya regeln kan inte ägaren ta sin
skoter till butiken eller för att hämta vänner till ön; den blir en leksak att traila till
platser att befara för körglädjens skull. Från den utgångspunkten förbjuds bl.a.
åkning ”som kan sprida smittsamma sjukdomar”. Som om vattenskotern skulle vara
någon lämplig farkost att flytta omkring mellan skilda områden. Det må vara en realitet
för kanoter, men de tunga vattenskotrarna!
Miljöanpassad
Den svenska inställningen är obegriplig i Europa. Vattenskotern ses som en bra båt för
persontransport (”personal watercraft”). Den är underkastad EUs miljökrav, och när de
är uppfyllda är den tystare och gör mindre vågor än andra motorbåtar. Störande körning
bör beivras enligt sjölagen, precis som annan buskörning med motorbåtar.
Vattenskotrar har en bråkdel av vanliga motorbåtars bränsleförbrukning och
motsvarande mindre luftutsläpp.
Regeringen har nu i efterhand meddelat EU-kommissionen om det beslutade förbudet
och söker underbygga det med en lång hotbild på skador skotrarna skulle
åstadkomma, nu kom-pletterad med en rad latinska namn. Så gott som allt är gripet ur
luften och har redan förkastats av kommissionen i den tidigare omgången. Dessutom
har Finland, som har fler sjöar och känsliga vattenområden än Sverige men inte något
skoterförbud, sagt sig inte ha märkt några sådana skador som vår regering vill
skrämma allmänheten med.
Övergripande EU-regler
Det är tydligt att regeringen försöker rädda ansiktet. Redan i de nämnda rättegångarna
mot skoteråkare framhöll de åtalade att förordningen stred mot EUs allmänna regler
om fri rörlighet. Förbudet var dock så taffligt utformat att domstolarna inte behövde inte
ta upp EU-frågan. Nu när förordningen gjorts mer täckande, har samtidigt EU-direktivet
vidgats till vattenskotrar, varav följer direkt förbud att utan hållbara skäl hindra
marknadsföring och användning av sådana. Det gäller alltså dubbelt EU-förbud. Till
detta kommer att Sverige nonchalerat frysningskravet för inskränkande lagar av det här
slaget och försöker påskina att en inskränkande förordning i själva verket innebär
lättnader.
Följden av den här hanteringen är att den som i fortsättningen stoppas för brott mot
vattenskoterförordningen visserligen kan komma att underkastas ett strafföreläggande.
Om han vägrar att godkänna det blir han sannolikt instämd inför domstol. Men landets
domstolar är tvungna att tillämpa den överordnade EU-rätten, och det finns därmed inte
utrymme för domstolen att döma till straff enligt förordningens nya utformning.
Hugo Tiberg
Professor i sjörätt |
